Busenkel budgetprocess

Så här ser en budgetproces ut hemma hos mig.

Först en uppräkning av alla konton efter som jag fått en liten löneförhöjdning. Sedan börjar alla gnälla. Döttrarna vill ha mer pengar i månaden eftersom priset på favoritglassen gått upp, bilen vill ha lite mer pengar eftersom den snart ska in på service och ena lampan behöver bytas. Huset kräver lite mer pengar eftersom hallen måste målas om och pannan behöver bytas inom en snar framtid. Den som har bäst argument får lite extra pengar. Lite pengar läggs i en kassa för trevliga investeringar. Och den sista slanten gömmer jag längst in i madrassen för att ha i reserv om något oförutsett skulle hända.

I år blev det en ytterst liten löneförhöjning och många ökade kostnader så mina beslut som mamma och husägare blev inte lätta.
Äldsta dottern fick inga nya gummistövlar, de gamla läcker bara lite. Däremot fick hon en ridväst. Den yngre dottern fick bara en sommarklänning eftersom hon ärvt en del av storasyster. Bilen fick ingenting mer än besiktning. Och hallen får stå omålad ytterligare ett år. Huset får vara nöjd med att jag har råd att betala elräkningen som gått upp.

Om sedan pannan rasar i maj kommer jag att vara glad att jag inte delade ut reservpengarna och investeringspengen redan nu.

Det är hårda förhandlingar i mitt hus, ska ni vet, men det är ett fungerande system. Om jag skulle göra en budgetprocess för kommunen skulle den förmodligen se lite lika dan ut. Först en allmän liten uppräkning på alla nämnder, sedan, efter politiska beslut (jag har ju sagt att politik är att prioritera) så skulle jag fördela ytterligare en del av pengarna till de nämnder som jag ansåg bäst behövde dem. Sedan skulle jag stoppa undan en del av pengarna till allt som behöver byggas och så skulle jag hålla hårt i sista slanten för oförutsedda utgifter. Om inte de behöver användas så får det gå till tidiga julklappar till de nämnder som gjort sitt bästa under året.

Vad jag inte skulle göra är att fördela alla pengar rakt av efter någon slags allmän uppräkning för då blir det ingen politik. Jag skulle inte heller låta alla önska sig precis hur mycket pengar som de anser sig behöva för det är ett säkert sätt att göra alla besvikna ( i alla fall om de beter sig som mina barn skulle göra i det läget) Och jag skulle INTE dela ut reserven redan i februari, för vad har man då att ta till om något skulle hända senare under året?

Busenkelt! Eller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s