Media har makt

Ursprunget till inlägget är en tidningsartikel
Den fick mig att börja fundera lite….
Det är egentligen två saker i artikeln som gör mig bekymrad.
Det första är att det verkar som om journalisterna inte förstår, eller inte vill förstå hur stor makt de egentligen har. Journalisterna tror att de förmedlar verkligheten, så som den är. Det är bara det att det finns ingen verklighet, så som den är. Alla har sin egen verklighet, sin egen tolkning, baserad på sina egna erfarenheter och ställningstaganden. Jag är övertygad om att lika lite som en lärare kan vara opartisk i sitt klassrum, lika lite kan en journalist var opartisk när hen skriver. När vi diskuterar samhällsfenomen i klassrummet är jag alltid noga med att tala om att så här tror/tycker jag – men det finns andra som förmodligen tycker annorlunda. Om jag istället tror att jag kan förmedla någon slags sanning är jag illa ute, även om jag skulle försöka vara så neutral som jag bara kan. För jag är övertygad om att jag inte kan vara helt neutral, min verklighet är en del av mig och bara när jag konfronterar mig själv med var jag står kan jag också frigöra mig från tron att jag är neutral. Jag tror att det är samma sak med journalister. Först när de erkänner att de har en egen verklighet kan de på allvar försöka vara neutrala och förmedla verkligheten som den är. Vad som driver och formar en journalists val av vinkling i sina artiklar är inte för mig att avgöra, det kan vara egen politiks åsikt, att vilja göra chefen till lags, eller för att sälja så mycket som möjligt, ge folk vad de vill ha.
Vilket för mig in på nästa bekymmer i artikeln. ”Journalisternas verklighet är många gånger den enda verklighet läsarna får” och ”läsarna gillar vinnare och förlorare” är två uttryck i artikeln. Det tyder på att läsare, dvs folk i allmänhet, vill ha enkla lösningar på en del svåra samhällsproblem. Det tyder också på att politik inte är ett ämne som diskuteras, stöts och blöts vid köksbord och i konferensrum. Varför är det så? Nu vet jag att jag som politiker är skadad, men ALLT är ju på sätt och vis politik.Allt i från hur mycket pengar man får kvar i plånboken, till var det är enkelt att bo. Vilken bil och vilken mat som är billigast och bäst i längden, kvalitén i skolan och hur vården är utformad till vilka gräsytor för spontanidrott som skall klippas. Det är inte mycket som inte berörs av politiska beslut. Så varför är människor så ointresserade? Är det så att vi i våra moderna liv får mycket information att ta ställning till? För många val att göra varje dag när utbudet är så enormt? Orkar vi inte mer, tycker vi att det är skönt när någon annan har tänkt åt oss?
Journalistiken kan jag inte göra så mycket åt men jag kan känna att jag har ett tredubbelt ansvar, både som politiker, som lärare och som mamma att lyfta fram vikten av politisk debatt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s