Så sa en vän till mig på Facebook efter att jag delat en insändare om badhuset. Jag förstår henne. Och jag kan förstå frustrationen hos många av dem som säger att politiker bara är intresserade av att bli omvalda och lyfta feta löner. Politik är tålamodsprövande även för oss som håller på med det.

Jag skulle vilja försöka beskriva de dilemman vi står inför och varför det blir så tokigt ibland.

Ett vanligt missförstånd som jag ofta hör är att man pratar om ”alla de där politikerna som sitter i nämndhuset” Ibland tror jag att folk glömmer att det bara är tre personer som faktiskt jobbar som politiker på heltid. Helena Proos, Anders Wikman och Ingvar Smedlund. Alla vi andra gör det på vår fritid.

Vi får drygt 800 kronor för varje sammanträde. Ett sammanträde brukar i snitt ta fyra timmar. Om man bara går på de möten som ger pengar så skulle jag  tycka att det var bra betalt. Men ingen politiker jag träffat gör bara det. I princip alla vill göra ett bra jobb. Det innebär att man går på gruppmöte läser alla XXXX sidorna i handlingarna. För varje möte man går på behöver man minst en kväll att läsa handlingar, de tjocka buntarna till fullmäktige kräver oftast ett par kvällar. Man kanske skriver interpellationer, enkla frågor eller motioner, man behöver kanske gå på något informationsmöte för att förkovra sig i något aktuellt ämne. Viktigast av allt är att ta sig tid att lyssna in väljarna så man står på mässan, går på medborgardialoger, ordnar öppna möten runt om i kommunen. Och så vill man ju förstås att andra ska förstå hur bra idéer man har så då är man med och planerar och genomför kampanjer. I snitt lägger jag 8 timmar i veckan på politik.  Med enkel matematik konstaterar jag då att det blir drygt 50kr/timme som fritidspolitiker. 

Så man gör det inte för pengarna. Så varför gör man det? För att man tror på den här kommunen. För att man vill kommunens bästa. Och det är här det blir fel ibland. För det är svårt att stå och se på när någon fattar beslut som man är övertygad om kommer att leda till något dåligt. Då vill man förhindra det. Man driver opinion man försöker förhandla och om det inte går förhala i hopp om att en lösning skall uppenbara sig. I efterhand kan man konstatera att det hade varit bättre att bara fatta ett beslut – för länge sedan. Men det är jättesvårt när man är mitt i att se när den där punkten nås. När är det dags att bara fatta ett beslut, även om man tycker att det är ett dåligt beslut? Stora beslut kan också vara lite läskiga att fatta. Som badhuset. Ärligt talat är det jättemycket pengar det handlar om och jag kan ingenting om att bygga badhus och ändå är det jag som kommer att vara ansvarig. Alltså vill man få alla aspekter utredda så att an kan känna sig tillräckligt insatt för att våga ta ett beslut. För man vill ju Enköpings bästa och då vill man ju fatta bra beslut.

Till alla er som tycker att vi fritidspolitiker gör ett dåligt jobb har jag ett par uppmaningar.

  1. Man behöver inte vänta 4 år på att få tala om vad man tycker om vårt jobb. Sök upp oss, gärna den som du röstade på. Tala om vad du tycker men var snäll och gör det sakligt utan personliga påhopp. Jag lyssnar så mycket bättre då. När vi valde att stå på listan till fullmäktige så lovade vi också att finnas till hands och lyssna på väljarna.
  2. Gå med i ett parti! Många tror att man måste köpa hela partiprogrammet rakt av för att få vara med. Dumheter. Alla som känner mig vet att jag aldrig skulle gå med på att någon tala om för mig vad jag ska tycka. Hitta det parti som till största del stämmer överens med dina värderingar, gå med och börja påverka partiets inriktning! Vi partier är inget annat än summan av våra medlemmar.

Det är här inget perfekt system. Vi politiker är inte perfekta. Men tills vi hittar något bättre lovar jag att hela tiden försöka bli en bättre politiker.

 

Annonser