Så, då har Sverige skakat klart för ett tag och få har egentligen full koll på vad som hände och än mindre varför.

IT-skandalen på trasportstyrelsen kommer av många orsaker påverka politiken i Sverige under lång tid.

Ska vid vara ärliga så är det få av oss som ens använder virusskydd eller andra program för att skydda våra datorer. Nyligen kom det nyheter om att många av våra övervakningskameror ligger ute på nätet för vem som helst att titta på, eftersom vi inte ens bemödas oss om att ändra grundkonfigurationen. IT-säkerhet är helt enkelt inte viktigt, eller så är vi så naiva att vi tror att ”det händer inte mig” Detsamma verkar gälla i våra statliga verk. Hoten betraktas som ”teoretiska” och it-säkerhetschefer som överdrivet dramatiska. Men faktum kvarstår, information som borde ha varit skyddad har hamnat i händer hos icke säkerhetsklassad personal. Det som hänt är ett haveri, men det är å andra sidan alla överens om. Till och med socialdemokraterna själva.

Att alliansen tänkte begära misstroendeförklaring mot något eller några statsråd kan inte ha kommit som en nyhet. De har ju redan hotat med det i samband med budgeten, något jag ifrågasatte. Misstroendeförklaring bör grunda sig på om någon begått ett tjänstefel, inte för att en regering bedriver sin egen politik. Därför borde det ju inte vara någon överraskning nu när tjänstefel torde ha begåtts. Så vilka statsråd borde man, enligt min mening, ha förklarat misstroende mot? För det första anser jag att man borde ha väntat in KUs utredning. KU är den instans som ska utreda hur statsråd skött sina uppgifter. Nu gjorde man inte det, utan valde att rikta misstroende mot Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqkvist. Anders Ygeman tycker jag är ett självklart val. Han har vetat om problemen och lagöverträdelserna i nästan ett år utan att han gjorde något, utan att stoppa det och utan att informera statsministern. ”Inget man tar på en fikarast” var hans försvar. Fullständigt horribelt! Krishantering låg på hans bord och om han inte diskuterar sådan här med statsministern, vad i all världens namn pratar de då om? Jag ser inga ursäkter och anser att det var helt korrekt att rikta misstroende mot honom. Anna Johansson är jag mer tveksam till. Hon fick för det första inte reda på något förrän i januari och ser då till att sparka generaldirektören så fort som möjligt. Om jag förstått saken har hon också börjat ta tag och försökt reda ut eländet. Dock skall tilläggas att hon som infrastrukturminister har det yttersta ansvaret, det är därför man som minister har bra betalt. Tystnadskulturen eller misstroendet som uppenbarligen råder i hennes led och som förhindrat informationen från att nå henne tidigare är också hennes ansvar. Så, jo på så sätt kan jag förstå att man riktar misstroende mot henne även om det i mina ögon inte är lika självklart. Peter Hultqvist visste också om vad som hänt och vad som hände för över ett år sedan. Inte heller han meddelade statsministern. Inte heller han försökte sätta stopp för det hela utan såg bara om sitt eget hus. Osnyggt och ur ett nationellt säkerhetsperspektiv inte särskilt genomtänkt. Dock har han inget som helst formellt ansvar för något av det. Han har gjort det som åligger honom, nämligen att se om sitt eget hus. Så frågan är om man kan förklara misstro mot någon för att han gör det han ska, även om man tycker att han kunde ha gjort mer? Svår fråga. Fast någonstans tycker jag nog att man MÅSTE agera om rikets säkerhet står på spel, om säkerhetsklassade dokument har hamnat hos icke säkerhetsklassade personer.

När Stefan Löfven nu ombildat sin regering blir det tydligt att han inte tycker att man ska förklara misstroende för någon för han gör det han skall men inte mer. För oavsett vad han säger om att han inte kan påverka om statsråden vill avsäga sig sina uppdrag så inser vi allihopa att så inte riktigt är fallet. Löfven valde att låta Anna Johansson och Anders Ygeman avsäga sig sina ministeruppdrag men behöll Peter Hultqvist vilket var ett smart drag. Hultqvist var nog den som alliansen var mest tveksam till att förklara misstroende mot. Löfven viker ner sig, får behålla makten men trotsar ändå alliansen lite lagom. Ger sken av att ta ansvar genom att inte låta Sverige falla in i totalt politiskt kaos men tar också sitt ansvar genom att flytta på några av de i blåsväder.
Hade han varit mer av en förhärdad spelare att han avgått och chansat på att alliansen inte var så sammanparade att de var villiga att ta över, utan fått tillbaka uppdraget att bilda regering och då kunnat stå där med ökat förtroende. Hade han varit en storspelare med hår på bröstet hade han utlyst nyval och därmed kaos, något som alliansen knappast hade varit pigga på. Dels ligger KD under spärren, dels är SD stöd högt och dels är inte alliansen samspelta än för att ta över (Vi kommer att vara om ett år, oroa er inte för det, men kanske inte om tre månader) Dels så brukar opinionssiffror sjunka från val och ett år senare. Vilket skulle innebära att alliansen får låga siffror vid nästa ordinarie val. Så på det hela taget anser jag att Löfvens hantering var det bästa för alla parter.

Men vi är inte färdiga än, alliansen och SD har just meddelat att de tänker gå vidare med sitt misstroende mot Hultqvist i höst. Då måste Löfven agera. Han säger att han tänker sitta kvar oavsett vad som händer med Hultqvist. Jag tror faktisk att det är bäst för alla just nu.

Annonser