Idag är jag glad – och lite vemodig

Idag har det varit budgetfullmäktige. Den viktigaste och mest politiska dagen på året i kommunpolitikens värld. Jag tänker inte ägna det här blogginlägget till att kommentera vårt eget budgetförslag eller andras heller, för den delen. Det har jag gjort i talarstolen idag så det räcker.
Men jag vill passa på och tala om hur glad jag är just nu.
Jag är glad över att få vara politiker i just Enköping, just nu. Vi har genomfört en sju timmar lång debatt där tonen, trots att vi var oense, trots att vi ifrågasatte varandra, för det mesta var mycket trevlig. Matz Keijser sågade vår målbild som jag skrivit till största del, men han gjorde det med så mycket glimt i ögat att jag gärna tar det.
Visst blir diskussionerna lite väl heta ibland, men jag är ändå glad att stora delar av det politiska käbblet kunde hållas utanför.
Jag är glad för de fantastiska centerpartister jag har med mig i fullmäktige. De bidrog med kloka och bra inlägg som lyfte centerpolitiken och visade på hur mycket av den som faktiskt finns med i budgeten.
Jag är glad och stolt över just den budgeten, styrsystemet, uppgifterna och målen som vi i den blågröna koalitionen under skratt, värme och stort alvar har jobbat fram.
Men allra gladast är jag förståss för att vår budget gick igenom. Sällan har jag känt en sådan lättnad som när Rolf slog klubban i bordet, för det är som jag brukar säga; Det är inte över förrän klubban faller. Men vår budget gick igenom med god marginal eftersom Sverigedemokraterna valde att lägga sina röster på oss.
Självklart kom frågan hur det kändes att fått igenom sin budget med stöd av Sverigedemokraterna. Men jag ser det inte så. Vi har jobbat fram vår budget, vi har tagit den till fullmäktige och presenterat den och om Sverigedemokraterna röstar på den så ser jag inte det som att jag tagit stöd av dem. Jag är glad att de tycker att den är så bra att de vill lägga sina röster på den, de hade för all del kunnat lägga ner rösterna också, det hade inte gjort någon skillnad, men jag kan knappast bli arg för att någon tycker att det jag gör är bra? Det vore fånigt. Jag ser gärna att alla 51 ledamöter röstar på vårt förslag nästa gång.
Men lite vemodigt var det när fullmäktige väl var över. Det var det sista fullmäktige i vår vackra och historiska sal. Det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på det. Det har varit lite speciellt att sitta där i salen och reflektera över alla de som suttit där före mig. Nästa gång vi har fullmäktige är det i Korsängsskolans aula.
Jag kunde inte låta bli, jag tog med en souvernir hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s